En avstängd mobil.

Jag gjorde nyss en konstig grej som inte alls är jag, stängde av min mobil..
Jag har haft min mobil i snart 2 år och den är ALLTID på. Jag har med den när jag går på toa, duschar, fixar mat, springer till tvättstugan, hämtar posten, allt.
När jag sover ligger den alltid framför mig, vänder jag och ska lägga mig på andra sidan följer även mobilen med såklart.

Att ligga och vänta på ett sms som aldrig kommer kan inte vara bra.
Gå in på Instagram och kolla om en person har lagt upp en bild, börjat följa någon ny, gillat någon bild. Få se ett liv från den personen. Ser man det där livet vet man att den har sett ens sms och ignorerat en.. Igen... Ännu en gång.
Ingen förändring på Instagram eller Facebook sen man skickade smset? Då finns hoppet fortfarande kvar att man får ett svar. En liten gnista finns kvar att det inte kommer bli som förra gången. Fast innerst inne vet man att chansen är liten, man känner till besvikelsen man får varje gång man hoppas men den hindrar en inte från att fortsätta hoppas så länge det går. Denna gången.. Denna gången blir det kanske mer än tystnad.

Även fast mobilen är hos mig med ljud på kollar jag den MINST var 10 minut. Kanske råkade missa smset? Kanske inte råkade höra? Bäst att kolla.

Ett skickat sms som man kommer på att man inte vågar höra svaret på, därför stängdes den av.
Frågan är när man ska få mod till sig att slå på den igen? Tänk om den är av i flera dagar och det inte finns något svar där? Tänk om den personen inte ens märkt att den var av, inte ens märkte att man var borta.. Hur hanterar man det?

Jag ljög kom jag på. Min mobil har varit av en gång på dom två åren. När jag råkade tappa den och batteriet åkte ut, jag var inte hemma och kunde inte min pinkod. 2 dagar, jag höll på att dö av att inte ha tillgång till mobilen den gången.
Denna gången? Denna gången känns det som en befrielse.. Iallfall just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0